Funderingar om behaviorismen

Det känns att behaviorism är ytligt angreppssätt för uppfattningen av mänskligt beteende och att beteendeteorier läger inte märke till tankar, känslor och humör, dessutom genom att använda denna metod av pedagoger så ökar deras inflyttande vilket gör att lärare slutar prata med elever. Behaviorism betraktar en bebis som ett tom pappersark, där kan man skiva modell av beteende som en människa ska lära sig men det är fel, anser jag. Vad tycker ni?